Därför är konsertlokalen ett tempel

Därför är konsertlokalen ett tempel

Därför är konsertlokalen ett tempel

När var du senast på en riktigt bra konsert? En sådan där som verkligen nådde ända in i hjärtat och lämnade en bestående känsla efter sig. Kanske var den så bra att du till och med känner dig som en lite bättre människa efter spelningen?

Riktigt bra livemusik är nämligen som levande konst. Den liksom sveper in en som lyssnare i en canvas som sedan fylls med allsköns färger och känslor. Att låta sig hänföras, både som publik och musiker, gör att summan av upplevelsen blir långt mycket större än beståndsdelarna.

Det är detta som är musikens kraft. 

För visst är det trevligt och mysigt att lyssna på musik hemma. Men det är först när man delar upplevelsen med andra människor, i ett livesammanhang, som alla bitar verkligen faller på rätt plats. 
För kanske är det inte något som vi tänker på, men en konsert är ju egentligen en sorts spirituell sammankomst. 

Vi har bandet som håller i själva mässan, med översteprästen – sångaren – längst fram som följsamt dirigerar publiken genom “mässan”.
Även trummisen har en stor del i känslan. För är det inte takten och rytmen som frammanas ur dennes trumset som hugger tag i våra kroppar och får dem att röra på sig, nästan som i trans?

För många av oss fyller därför alltså musiken en sorts liknande roll som kyrkor gjorde (och fortfarande gör). Inte undra på att man kan säga att en konsert var nästan som en religiös upplevelse – det är nog närmare sanningen än vad man tror.

Kanske är detta något som inte ens musikerna själva tänker på ur detta perspektiv. Och för all del, man behöver inte beskriva en konsert i såhär många ord för att verkligen uppskatta den.
Utan det handlar såklart om att låta sig hänföras av musiken, att kapitulera totalt inför upplevelsen av att dela en kväll tillsammans.